Skolstart.
När man var yngre fanns det inget värre än att börja skolan igen efter två månaders sommarlov. Att behöva sitta instängd i ett klassrum när det var sol och blå himmel utomhus, det var ren tortyr.
Allting ändrades när man började gymnasiet. Då hade man ju valt själv vad man ville studera, ett steg på vägen till vad man ville arbeta med i framtiden.
Jag valde att studera media; var helt säker på att jag skulle sluta som journalist, men icke sa nicke- det blev förskollärare istället. Att ändra riktining så plötsligt var lite som ett bombnedslag, i alla fall för mig. Men ångrar inte en sekund av mitt val. Jag bor som sagt i London och jobbar med barn, precis vad jag ville. Men visst så vill jag avsluta mina studier.

Tillbaka till skolstart, den här krönikans huvudämne kan man kanske säga.
Barnen här börjar inte skolan förrän nu i september, vilket är rätt så ovanligt om man jämför med barnen i Sverige, som börjar (någon gång) i augusti.
’Mina’ barn ska börja i en ny skola, och ni anar inte hur mycket sjå och jobb det har varit att skaffa nya skoluniformer. Kjolar, klänningar, byxor, shorts, skjortor, tröjor, strumpor, skor, koftor och jackor.

Är lite avundsjuk på barnen här, som har skoluniform. Att vakna på morgonen, och slippa stressa över vilka kläder man ska ha på sig... det hade varit så skönt!
Men nej, den tröjan passar inte till de byxorna, färgerna går ju inte ihop, vilka skor ska jag ha, VAR ÄR MIN TRÖJA? Hoppas bara den inte är i smutstvätten... Den var i smutstvätten, jag hatar mitt liv.
Så ja, är lite avundsjuk. Bara lite.

Över till någonting helt annat!
Var på bio i helgen, och dum som jag är köpte jag popcorn. Varför var det dumt, undrar ni? Jo, det ska jag berätta: Jag med popcorn är som ett kaotiskt bombnedslag. Det hamnade mer popcorn på golvet än i min mage. Och inget vatten hade jag, så led av vätskebrist under halva filmen, vilket drog ned på stämningen lite. Borde skriva en lista på regler jag måste följa till punkt och pricka:

- Ha alltid vatten till popcorn, eller till annan saltad mat. Lid annars av vätskebrist och dö av törst innan filmen är slut.

- Köp aldrig kaffe från Starbucks att ha med i tunnelbanan. Man får bara be om ursäkt när man spiller på personen bredvid, eller lida i tysthet om man spiller på sig själv.

- Ät aldrig banan efter att man druckit kaffe. Smakerna passar inte alls ihop och man får dålig andedräkt resten av dagen.

- Se aldrig på skräckfilm själv. Man kommer aldrig igen kunna sova utan en lampa tänd.

- Vänta en minut eller två innan man dricker sitt te. Om man på något sätt misslyckas att följa detta råd, lid av bränd tunga och magont i några timmar framöver.

Detta är i och för sig väldigt enkla regler, men jag lyckas ändå inte följa de.
Om man ska summera allt det här, blir svaret följande: Jag är en levande katastrof och borde hållas inlåst så jag inte blir en fara för mig själv eller för resten av mänskligheten. Min föda kommer bestå av choklad, jordgubbspaj och bagels, samt bara ha vatten, kaffe och te att dricka. Inte ett så värst hemskt straff, om man tänker så... Vi lägger in broccolin på ett hörn, då snackar vi hemskt straff!